Att försöka ta vara på ljusglimtarna.
De flesta av mina dagar är just nu en kamp mot orkeslöshet och den där enorma tröttheten, den som förlamar mig. Nästan alla av dygnets timmar känns som en grå dimma som jag släpar mig igenom. Men plötsligt så kommer en stund av något annat, en ljusglimt som får dimman att lätta, om så bara för några minuter. Det kan vara på en promenad i skogen, eller i soffan med en varm hund i knät som inte kan få nog av att pussa mig rakt i ansiktet. Små stunder av ljus. När jag får energi nog att plocka upp kameran eller dra fram en leksak och busa med Siska. När jag för första gången på hela dagen ler.
Ibland dröjer det mellan stunderna, ibland kommer de tätare.
Hur korta de än må vara, så är de det viktigaste. Det gäller att hålla hårt i de ljusa stunderna, att passa på att njuta av dem. För det är de där små ljusglimtarna som gör det värt att fortsätta genom dimman.
Känner igen mig mycket i det du skriver och tycker att det är fint att du ändå kan se och uppskatta ljusglimtarna. Håller tummarna för att 2016 blir allt vad du önskar!